Nisti är konferencier på Astrid Lindgren Memorial Award (ALMA)

standard
3.07.2019 Posted in Okategoriserade No Comments
alma

Humor, allvar och kärlek i Bart Moeyaerts anda
Hej Nisti Stêrk, konferencier för ALMA:s prisutdelning den 27 maj!

Beskriv dig själv med tre ord:
− Glad, målmedveten, ansvarsfull.

Hur känns det att leda prisutdelningen? Vad tänkte du när du fick frågan?
− Jag älskar mitt jobb som konferencier och programledare och har en bred erfarenhet av att leda galor och tv program. Att få leda ALMA:s prisutdelning har länge stått på min önskelista. Så när jag fick frågan ringde jag sambon och sa som Ronja Rövardotter ”Håll för öronen, för nu kommer mitt vårskrik: AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH” !

Vad kan gästerna förvänta sig av kvällen?
− Humor, allvar och kärlek i Alma-pristagarens anda.

Vad har du fått för intryck av årets pristagare, Bart Moeyaert?
− Jag gillar starkt att Bart Moeyart får oss läsare att tänka och komma på svaren själva. Som Astrid Lindgren kan han roa och beröra utan pedagogiska eller moraliska pekpinnar. Dessutom uppmanar han alla att lägga sociala medier åt sidan och läsa mer. Han är en modig person som vågar säga vad han tycker. Nyligen fick han lärare i Belgien att bli upprörda för att han kritiserade dem för att det är för få barn som läser böcker, att tekniken har tagit över undervisningen. Jag kan inget annat än hålla med om att det en bok ger oss kan ingen surfplatta någonsin ge.

Nämn en bok som betytt mycket för dig som barn eller tonåring, och varför?
− Ronja Rövardotter var en favorit eftersom jag kunde känna igen mig i rövarnas samhörighet, dans och sång och Mattis kärlek till sin dotter. Det påminde om min relation till min farfar. Som liten bodde jag med min farfar och mina mostrar och farbröder i Kurdistan. Farfar var en populär och omtyckt man. Varje gång vi fick besök sa han: ”Nisti, kom och dansa lite för oss, kom och sjung med oss”. Istället för Skalle-Per hade vi gammelmormor Sakine som hade förstoppning och farfar sa ibland ”Nisti, kom och imitera gammelmormor!”. Så jag härmade henne genom att sätta mig ner på huk, låtsas krysta och blåsa upp kinderna så att jag blev illröd och sa sen: ”Plopp, åh, vad skönt”. Detta fick alla i byn att vrida sig av skratt.
Läs mer här